Så har solen gått ner denna underbara vintersöndag, 2009-01-04
Började dagen med att plogade upp skridskobanan och
startbanan. Sedan
lekte jag apa - klätterapa
Torra tallkvistar håller inte alls lika bra att
klättra på som när man var liten (läs: mindre
) pojk.
Första inspektionen av Carita var överraskande positiv. Det var främst
skador på vingens, främst babordssidan. Nå, vingen blir det inte att reparera
nu i alla fall.
Den kvaddade vingen var Benitas och Anitas fina vinge med två servon
och "flaperon" väntar här hemma och är bara att sätta på plats. Caritas
vinge är fortfarande omonterad
(sparad för kommande behov)
Sidostabilisatorn och sidorodret var försvunnet.
Men där kommer den förtidigt bortgångna systern Anitas stabilisator till
sin rätt
Men det fantasktiska i historien är att skidställ och skidor klarade sig helt
utan skador. Fin kvalite på hjulstället som är köpt i Haraldsby.
Kanske jag med tiden ska lära mej hur hjulställen ska vara fixade
för att passa min "flygstil"
Den där träbiten till vingstöd/ruta lossade igen
Laddad batteriat lite idag och all elektronik verkar funka, även lanternorna
Tobben wrote:
... men kom ihåg att det oftast ser värre ut än vad det är. Så länge hjärtat slår finns det liv. Carita kommer nog att flyga igen!
Du hade så rätt Tobben med din erfarenhet
Skadorna såg värre ut än det var. Du verkar redan ha skaffat rutin på sånt här
Den hårda vägen?
Så med lite kärlek och omvårdnad blandat i lika stora delar CA-lim så är inte
vinterflygandet långt bort