Senaste nyttPå kommande
31 julFilmeckerölinjen rallysprint
22 julResultatRallysprinten 2017
23 julResultatEckerölinjen Rallysprint 2016
Hem | Kalender | Evenemang | Klubbar | Forum | Galleri | Filmer | Länkar | Resultat | Arkiv | Kontakt | Torg | Om
It is currently Thu 28 Mar 2024, 13:01

All times are UTC + 2 hours




Post new topic Reply to topic  [ 1 post ] 
Author Message
 Post subject: Aerodynamik
PostPosted: Fri 19 Jan 2007, 00:01 
Offline
Inventarie

Joined: Mon 28 Feb 2005, 14:50
Posts: 5248
Location: Eckerö
Kör: Trans Am GTA/Targa
En förenklad förklaring till varför planet flyger

Aerodynamik är läran om gasers strömning (även luften är en blandning av gaser) och det är väsentligt att man som modellflygare känner till lite om grunderna för varför modellplanet flyger. Teorierna i detta avsnitt avser inte att vara någon fullständig redogörelse för aerodynamikens alla mysterier. De avser enbart, att i förenklad form, ge den blivande radioflygaren lite grundläggande förståelse för varför modellplanet flyger och varför det uppför sig som det gör. Om du lär dig grunderna i aerodynamik, lär du dig också varför flygplanet uppför sig som det gör och det bör underlätta den pågående flygträningen. Det är luftens strömning runt och efter vingen som får flygplanet att flyga. Lyftkraften och dragkraften håller flygplanet flygande. Lyftkraften uppkommer genom att vingen är utformad så att den pressar ner luftströmmar när den dras fram genom luften. Dragkraften erhålls endera via en motor eller också helt enkelt genom fritt fall, t.ex. som ett segelflygplan.

Genom detta får vi fram önskad effekt. Förutom att strömningshastigheten på vingens ovansida ökas, finns trycket kvar mot undersidan av vingen. Detta ger upphov till bra lyftkraft inom ett stort hastighetsområde.
Genom att montera vingen så att framkanten placeras lite högre än bakkanten har vi byggt in förutsättningar för att ge vingen rätt anfallsvinkel. Det är alltså skillnad på vingens monteringsvinkel och vingens anfallsvinkel. Anfallsvinkeln är vingens vinkel till den mötande luftströmmen och skapas när planet flyger. Med rätt anfallsvinkel kan vi maximera lyftkraften. Översidans luftströmmar accelererar kraftigare och trycket mot vingens undersida ökas, eftersom denna är vinklad något uppåt. Sammantaget ger denna kombination en mycket bra lyftkraft.
Om vi däremot skapar en för stor anfallsvinkel, får vi en mycket kraftig turbulens på vingens översida. Detta beror på att luften inte kan hålla sig kvar mot vingytan, vilket skapar luftvirvlar, d.v.s. det blir turbulens. Turbulens minskar lyftkraften då den nedåtsvepande luftströmmen från vingens översida uteblir. Dessutom ökar vingens frontyta och därmed luftmotstånd drastiskt med ökad anfallsvinkel.
Vingprofilens tjocklek har också stor betydelse för den erhållna lyftkraften.




För att öka förståelsen börjar vi för enkelhets skull med en helt plan skiva. Om denna förs genom luften i horisontellt läge, erhålls ingen som helst lyftkraft. Vi får dock ett minimalt luftmotstånd, d.v.s. det fordras mycket lite kraft för att dra skivan genom luften. Om vi ställer skivan på högkant (vertikalt), så får vi i stället maximalt luftmotstånd. Det fordras alltså mycket kraft för att dra skivan genom luften. Men vi saknar fortfarande lyftkraft.

En plan skiva är dock sämsta tänkbara vinge. För att få en större lyftkraft, måste vi få luften på vingens översida att skapa en kraftigare nedåtsvepning av luften efter vingen. Detta för att hjälpa till att lyfta vingen och därmed hela planet. Det gör vi genom att böja vår skiva, så att det bildas en välvd (konvex) översida. Anledningen till att denna vinge får större lyftkraft är att luftens strömningslinjer ligger betydligt tätare över vingen än framför. Detta beror på att luften pressas ihop över den välvda ytan. Genom att strömningshastigheten på så sätt blir större över vingen, blir den nedåtriktade luftströmmen bakom vingen kraftigare, med ökad lyftkraft som följd.
För att erhålla den bästa kombinationen av liten dragkraft och tillräcklig lyftkraft, kan vi vinkla upp skivan något i framkanten.
Denna vinkel som nu bildas mellan luftströmmen och skivan (vingen) kallas för anfallsvinkel. Om vi nu drar skivan genom luften, kommer luften att pressa mot skivans undersida och vi erhåller då viss lyftkraft.

Vid högre hastigheter kommer det att bildas en kraftig turbulens (luftvirvlar) på vingens undersida, bakom vingens framkant. Detta ger ett kraftigt luftmotstånd samtidigt som det stör strömningen bakom vingen och därmed förstör en del av lyftkraften. Denna vingform, den välvda, är alltså bara lämplig på mycket långsamflygande modeller. Vingformen ger också ett extremt litet hastighetsområde, d.v.s. skillnad mellan stallhastighet (den hastighet då lyftkraften upphör) och maximal hastighet. För att komma tillrätta med detta, bör således vingens undersida täppas till, så att turbulensen försvinner.

Som vi ser i diagrammet här under, erhåller man en större lyftkraft med en tjock profil, medan man med en tunn profil måste ha betydligt större hastighet för att, om möjligt, erhålla samma lyftkraft. Den tjocka profilen ger dock ett mycket större luftmotstånd, varför den ger en begränsning i hastigheten för en given dragraft.
8)

_________________
En riktig rc flygare ska ladda fett


Top
 Profile  
 
Display posts from previous:  Sort by  
Post new topic Reply to topic  [ 1 post ] 

All times are UTC + 2 hours


Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 30 guests


You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot post attachments in this forum

Search for:
Jump to:  
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group