När är man en riktig motorcyklist?
Efter en kommentar i showroom att jag bara cruisar och är tragisk går mina tankar till en äldre man på 70 år som kör hoj.
Första gången vi träffades tittade han på mig. Han tittade på hojen och på mig och sa "Vad ska du köra när du blir stor"
Nu tänker jag mycket på dom orden. Hur kan man hålla ett intresse uppe så länge att man kör hoj vid 70 år.
Tittar man lite på dom första åren som motorcyklist blir resultatet ofta så här.
Steg 1
Kör som en galning med döden i nacken.
En snabb sväng och till garaget för att gömma hojen. Rädd varje gång telefonen ringer ifall det är polisen.
Tiden som motorcyklist blir kort. Några år och med tappat körkort.
Är detta en motorcyklist.
Steg 2
Nästa steg för dom som kör vidare blir att börja njuta av att köra hoj.
Mitt ordspråk brukar vara " Det är inte svårt att köra fort för de kan alla men köra sakta det är en konst".
Är man en motorcyklist nu då?
Steg 3
Vid hög ålder och stela ben tar man motorcykeln på en runda.
Farten är inte hög, hojen inte ny men många mil i nacken har man. Nu kan man säga "Vad ska du köra när du blir stor".
Nu är man en motorcyklist.
Mr X som bara cruisar och är tragisk men har ej glömt steg 1.
Hoppas jag någon gång får säga "Vad ska du köra när du blir stor".
Min crusing har fört mig till Nordcap, runt östersjön, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Norge, member of the Iron Butt Association m.m
Hur tragisk jag är får väl bli i betraktarens ögon och Jorkas.