Jaha kamrater, nu ska ni fåt nåt att läsa och förundras över.



I torsdags parkerade jag min 535:a bakom en röd volvo c70 cab ungefär 5 meter väster om återvinningsstationen vid Mathis-Hallen; jag skulle till Ekoteket med bilstereon. Jag stiger ur och började gå över gatan, och märker att de i bilen framför börjar backa mot min bil. Innan jag hinner ropa nåt (man vill ju inte heller verka mer galen än man är genom att stå och gasta) backar gubben i volvon rätt in i fronten på min bil. Nummerplåten lossnar och blir alldeles skev.

Nu förväntade jag ju mig att karln (svensk!) i bilen skulle be om ursäkt. Men icke. Han kliver ur tillsammans med sin snorkiga kärring (ej född på åland, men har nog bott här länge; kommer mer snart om henne) och kollar snabbt på min bil, sen på sin egen. De säger ingenting först, sen kollar kärringen på min nummerplåt och säger nåt i stil med "ja den där kan du väl banka till själv så blir den bra". Nej svarar jag, det är reflexplåt, den kommer att se för jävlig ut om jag börjar knacka ut den, så den måste bytas ut.

Mannen tar fram plånboken och vill betala en ny plåt bums. Jag visste ju inte heller vad en ny plåt kostar, men ringer till Motorfordonsbyrån "as we speak". Hamnar (som vanligt) i deras förbannade telefonkö. Kärringen börjar obstruera. "Nej, du får skicka räkning på det där, och jag vill se kvitto och beställningsblankett och sen betalar vi" (eventuellt underförstått: kanske). De har ännu inte bett om ursäkt eller ens beklagat sin fadäs.

Jag tar kvinnans telefonnummer och namn, skruvar loss den ramponerade brickan och ber dom höra av sig dagen efter då jag beställt ny nummerplåt. Jag tror fortfarande de är normala ärliga människor. Ett par timmar av dagen (som dessutom var solig och fin, hade tänkt fara till stugan) går åt till att beställa ny nummerplåt, fixa nya fästen för plåten och nya skruvar.

Dagen efter väntar jag på att de ska ringa. När klockan blivit sju och ingen ringt ringer jag upp. Kärringen svarar, och jag frågar vänligt om de är på väg in till stan så vi kan göra upp. "Nej, du får skicka en räkning när den nya plåten kommer", säger hon. Jag talar om att det inte gick att få tag på nya fästen och att jag kommer att bli tvungen att laga nya själv. "Det är väl inte vårt problem", var svaret. Jag sa kort och gott att jag har kvitto på den nya plåten och att jag vill att de ska betala den. Kärringen avslutar samtalet med "vi hör av oss".

Lördag. Ingen hör av sig och de vägrar svara i telefon. Framåt kvällen svarar gubben i huset och säger att de kanske kommer in till stan nästa dag. Jag säger att jag vill ha betalt för plåten och att jag har kvitto.

Söndag. Ingen svarar på deras nummer, ingen har ringt heller. Mitt tålamod börjar tryta. Jag behöver pengarna och jag har rätten på min sida. Har nu bestämt att om de inte hör av sig förrän 17.00 på måndagen så går jag till polisen och anmäler smitning och låter polisen/försäkringsbolaget sköta resten.

(mer kommer!)

Söndag kväll (igår, 25 juli)!

Bestämmer mig för att ringa upp dom. Kvinnan svarar. Hon började kort med att säga att dom i princip inte tänker betala. Hon har minsann hört med såväl polis som försäkringsbolag och motorfordonsbyrån (som har hand om besiktning av bilar) och hon hade fått som svar att den nog inte behövde bytas. Suck. Redan på torsdagen hade jag varit till motorfordonsbyrån och visat plåten. Visserligen, sa dom, kunde den väl användas, men det kunde väl kanske bli trubbel så dom rekommenderade byte.

Kärringen malde på. Nu hade det visst "suttit två poliser" på Svarta Katten (mittemot), och dom hade sett alltihop, och nu var det plötsligt JAG som kört in i deras bil. Observera; vid sammanstötningen stod jag en meter från bilen ... Sen hade visst poliserna, "som var deras bekanta" ringt hem till dom på lördagen och sagt att dom sett hela förloppet och att jag kört in i dem. Plus att hon hade andra vittnen som alla hade sett. MEN hon ville inte säga vad poliserna hette, eller om dom var uniformerade eller om dom var i tjänst eller för den delen vad någon av de andra vittnena hette. "Det är hemligt, det lämnar jag inte ut". Hon ville inte heller låta "poliserna" komma i kontakt med mig. "Hemligt". Behöver jag säga att varken dessa poliser eller vittnen existerade? Suck. Hade poliserna existerat hade dom med 100% säkerhet kommit fram till platsen genast och saken hade retts upp.

Vidare så var det ju hennes make som körde bilen. Jag bad att få tala med honom. Tre sekunders tystnad. "Nej han har lämnat landet och farit till Sverige". Hon ville inte säga vad han heter eller vad registreringsnumret på deras bil är. "Lycka till med att få tag på honom". (Jag borde ha tagit det då när det hände men jag trodde äldre människor var ärliga, nu vet jag bättre). Hon menade också att hon inte kunde ta sig in till stan, för nu hade hon ju två veckors semester... Det är 6 kilometer, dom bor på Kungsö i Jomala. Jag började mer och mer understryka att polisen skulle bli inkopplade imorgon.

Vid det här laget hade argumentationen dels nått en ganska högljudd nivå, men den hade också lett fram till det att hon i princip medgett att dom var skyldiga. Nu gick hon lös på nummerplåten och att den minsann varit skadad och fastsatt med rostiga skruvar. Tsö. Den satt fast före, och dom hade ju kört i den, vari ligger problemet, frågade jag. Nu gick hon med på att ersätta halva skylten... Efter en stunds argumentation gick hon med på att betala 25 euro, vilket jag accepterade.
Tidigare hade hon påstått att hon inte hade för avsikt att komma in till stan på två veckor, men nu hade hon helt plötsligt fått ett viktigt ärende in till stan klockan åtta följande morgon (måndag, alltså idag när det här skrivs).

(Forsättning kommer)

Enligt vad vi kom överens om så gick jag ner till "city" efter att jag slutat jobbet nu imorse (jobbar natt). Jag väntade typ en halvtimme vid Sittkoffs, så ringde mobäälen. Kärringen var i andra änden, men utgav sig för att vara sin kusin... :rolleyes: nåväl, hon var utanför Posten, och jag gick dit.

När jag kommer dit sitter hon vid busshållplatsen utanför Magazin, iförd solglasögon och en orange keps. Jag frågar efter legitimation, för det var ju inte nån kusin jag skulle snacka med! Hon påstår att hon inte har nåt leg, och att "hennes kusin" (alltså vilket i praktiken torde bli kärringen själv - kusinens kusin) samt hennes man "hade tagit nattfärjan till Stockholm" och att hon bara var utskickad. SUCK. Hade hon inte haft de där fåniga attributen hade jag kanske gått på det, kusiner KAN ju likna varann och jag hade faktiskt inte helt klart för mig hur hon såg ut!

Jag bad om telefonnummer till mannen, men hon påstod då att de båda har hemliga nummer som hon inte lämnar ut. Jag påpekade då att nu var det solklar smitning, nu blir det polissak av det hela, sen påpekade jag också att jag känner igen henne, "vem försöker du lura"?.

Då tar hon fram 25 euro och knöklar ner dom i min kavajficka, säger sen att "nu har du fått dina pengar", sen börjar hon gå iväg hastigt. Jag säger än en gång att jag kommer att gå till polisen, hon fortsätter gå. Jag tar fram en Ak-47 och... Nej, så var det inte. Men jag följde efter en bit, hon gick upp till Ämbetshuset och försvann. Där slutar spåren, jag gick hem sen.

Vad är detta för patetisk människa? Varför kan dom bara inte erkänna sin skuld och be om ursäkt? Varför kan inte mannen i huset reda upp sina affärer själv? Är det nåt de döljer? Är det något med den där Volvo cab:en? Stulen? Bilskattefusk?

Jag ork ju inte gå till polisen. Jag har viktigare saker (likaså polisen!), och jag har ju fått mina pengar. Nån ursäkt lär jag inte få ändå. Hoppas jag ser dom på stan nån gång, måste kolla upp bilen!

Det är en röd volvo c70 cab, körs av en man i 50-60 års åldern, har en korthårig kvinna med sig. Registernumret innehåller C och en 7:a. Om nån ser en sån, memorera numret.

Kom gärna med kommentarer och så, jag kanske glömt nån detalj här i redogörelsen.

Man kan inget annat än beklaga. Tråkigt att det finns såna människor ...

Sanslöst! Helt otroligt! Om det finns en smidig väg, varför valdes inte den? Hmm... Visst gäller det inte så stora summor, men det är ju ändå en hel del tid som går åt att få allt tillrätta igen.

Det är ungefär som om man ser när nån slår upp dörren i bilsidan. Vad göra man? Kräver pengar direkt för skadan (hur mycket?)?

Jag såg iaf en utländsk röd Volvo C70 Cab för någon dag sen i Bläckfisken och påpekade åt min mor som åkte med att den sortens bil (Volvo C70) ser man inte var dag på Åland. (hon tyckte inte om den, men det hör inte hit)

Men som sagt, registernummer, namn, adress och telefonnummer är viktigt att ta. Och sen är det nog bäst att reda upp direkt. Man ska inte lita på dem man inte känner vad gäller sånt här tydligen...

/MickeM
PS. jag minns att jag betalde 370mk för 2 nya brickor för läänge sedan... .DS

Jag håller ögonen extremt vaksamma efter bilen, ska fara ut mot Kungsö-hållet och snoka. Så snart jag har numret ska jag kolla upp den mot svenska bilregistret, och...ja. man vet ju aldrig. Det som väl talar emot att det är nåt fuffens är ju att dom krånglade med själva betalningen. Kör man en bil som inte är "vit" (ja den var röd men ni vet vad jag menar) så käftas man inte om 33 euro utan snarare betalar man kanske 50 euro eller mer på plats och hör aldrig mer av sig. Men varför var de så hemligt med telefonnummer, registernummer, adress, identiteter?

Och jag har lärt mig en viktig läxa, att noggrannt ta uppgifter. Men jag trodde faktiskt det skulle vara ärliga och hyfsade människor med åtminstone lite skam i kroppen. Men icke.

Hmm... Det är en läsvärd historia, kanske skulle den borda sättas upp på ACCs hemsida som en varning åt andra? Ta alltid nogranna kontaktuppgifter etc. Jag råkade ju ut för en lite liknande grej för ett tag sedan, körde på en petroleum dunk på hammarlandsvägen. Visste inte vems det var så jag skrev en insändare till lokaltidningarna där det hette att jag "hittat" dunken... Ägaren var dum nog att ringa upp mig, varefter jag berättade att jag hade kört på dunken och att bilen var skadad och att han var ersättningsskyldig. Det tog ungefär ett år att få saken utredd. Försäkringsbolaget skickade hem minst 5 brev åt honom förrän han kom dit och skrev under.

Hur kan han vara ersättningsskyldig om du backar på den?

Vad har savv3 läst nu?

Och vem vann Matts?

micke.. läs matts inlägg.. matts backade på en dunk.. varför blir ägaren till dunken skyldig?????

<!--QuoteBegin-savv3+27 Jul 2004, 19:53 --></div><table border='0' align='center' width='95%' cellpadding='3' cellspacing='1'><tr><td>QUOTE (savv3 @ 27 Jul 2004, 19:53 )</td></tr><tr><td id='QUOTE'><!--QuoteEBegin--> micke.. läs matts inlägg.. matts backade på en dunk.. varför blir ägaren till dunken skyldig????? [/quote]
Savv3, vad jag förstått låg väl dunken mitt på vägen och Matts kom "i hög men fullt laglig hastighet"

Körde 70, det var just efter skolan i Hammarland. Så jag "backade" nog inte på den... Dessutom snöade det lite lätt så det stannade inte så bra när jag väl såg den. Typen som tappade den hade haft den på släpkärran helt lös. Som tur var var dunken tom, annars skulle bilen ha fått omfattande skador. Det var Beetlen jag körde då.

sorry... 2 tired when reading

535iA kolla dina PM

Kan ju inte ha varit många röda cabbar samtidigt på Åland. Regnr som jag skickade stämde inte överns med vad du skrev .. men kanske det e rätt iaf!

En annan röd cab har också siktats, men den hade hardtop. Behöver bild för att bekräfta. "Min" cab hade inte det, den hade tygtak som var nedfällt.

Fram med kamerorna allihop! Plåta alla röda Volvo C70 med softtop!

Picture as requested

Kan vara den, men jag är ju inte 100% säker. Skulle vara lite olyckligt att hälla surströmmingsspad i friskluftsinsuget på fel bil.

Tack för allt arbete ni lagt ner, jag tror dock jag lägger ner det här själv nu

Det blir märken på målade plaststötfångare när man backar på folk...

Han sade ju att det trots allt inte hade blivit märke på Volvon. Så det kan kanske ändå vara den där? Men det är väl lika bra att låta det vara...